NKA (mv)

Norrköpings Kommunala Affärsverk litt (mv) nr 16-38
"Göteborgsvagnarna"

© Willy Forsström

Bevarade vagnar:

motorvagn NKA Mä nr 16

Vagntypens historia:
Dessa 23 vagnar köptes i sju omgångar begagnade från Göteborgs spårvägar. Det första inköpet gjordes i december 1924 med leverans under våren 1925. Detta inköp omfattade fem vagnar. De första sju var vid inköpet ombyggda till släpvagnar i Göteborg och fick återutrustas med kontrollrar, motorer och strömavtagare. Vagnarna var redan i Göteborg försedda med inbyggda plattformar av den karaktäristiska plogformen. De var storleksmässigt lika vagnarna 13 – 15. Vid leveransen av de första fem 1925 var dessa utrustade med lyraströmavtagare, de hade dörrar på båda sidorna på plattformarna och de fick ”snobbmålning”. Alla lister målades i den benvita färgen. Detta är den enda vagntyp som haft sådan målning. Möjligen kan det bero på att vagnarna kompletterades och målades i Göteborg före leveransen. Vagnarna försågs ganska snart med den stora runda linjenummerskylten på taket. Den högra dörren på plattformarna sattes igen efter att de övriga vagnarna byggts om. Motorerna var av typ AEG U158b och kontrollrarna av typ ASEA CBS 24c.

Ytterligare två vagnar köptes 1925 och tre 1926. Styckepriset för vagnarna utan elutrustning var 5 000 kronor. Om de tre vagnarna som köptes 1926 var släpvagnar eller inte är oklart.

År 1931 köptes ytterligare fyra vagnar av samma typ. Dessa hade dock ej varit släpvagnar utan hade gått som motorvagnar hela tiden i Göteborg.

1934 inköptes tre vagnar och 1935 ytterligare tre.

Ett sista inköp av vagnar av denna typ skedde 1942 då tre vagnar levererades.

Alla vagnar var av typ M1 och 12 av vagnarna var byggda av ASEA medan de övriga 11 var byggda av Göteborgs Mekaniska Verkstad, av dessa 11 hade 5 byggts som släpvagnar av typ S2.

Vid inköpet från Göteborg var de flesta vagnarna utrustade med en AEG-strömavtagare med högt toppstycke. De vagnar som hade lyraströmavtagare fick denna utbytt under 1920-talets slut mot en Siemens-strömavtagare. Fyra av vagnarna fick av någon anledning ombyggda plattformar av den längre modell som fanns på vagnarna 1 – 12. Det var vagn 17, 35, 37 och 38 som förlängdes på detta sätt. Passagerarantalet ökades från 46 till 50. Ombyggnaden var dock inte särskilt lyckad då vagnarna ”doppade nosen” och gungade i längdsled. Några övriga moderniseringar eller ombyggnader förekom inte på dessa vagnar men trälisterna kring fönstren togs bort på de flesta vagnarna och målningen förenklades på flera av dem. Trumpetkopplen byttes 1947 ut mot Albertkoppel. Olika typer av strömavtagare har förekommit på vagntypen och från början av 1950-talet försvann samtliga AEG-strömavtagarna och ersattes med Stemann-strömavtagare. Utskrotningen av vagntypen startades 1957 och den sista vagnen skrotades 1968. En vagn, nummer 16, finns kvar och är idag ombyggd till högertrafik samt målad enligt 1925-års målningsschema.

Vagnhallar
Linjekartor, historik mm