GS M10
Göteborgs Spårvägar litt M10 nr 210
"homeopaten"
| data för typen M10 "homeopaten" | |
|---|---|
| Fordon: | motorvagn |
| Typ: | |
| Bolag: | Göteborgs Spårvägar (GS)  |
| Stad: | Göteborg |
| Bana: | Långedragslinjen |
| Littera: | M10 "homeopaten" |
| Vagnsnummer: | 210 |
| Ursprungligt antal: | 1 |
| Tillverkare: | ASEA 1937 |
| Bemanning: | fast konduktör |
| Spårvidd (mm): | 1435 |
| Längd (mm): | 14450 |
| Bredd (mm): | 2500 |
| Höjd (mm): | |
| Vikt (kg): | 18600 |
| Axelföljd: | B'B' |
| Axelavstånd (mm): | 1850 |
| Boggiecentrumavstånd (mm): | 7300 |
| Hjuldiameter (mm): | |
| Hjulringsbredd (mm): | |
| Motortyp: | |
| Motorstyrka (kW): | 220 |
| Kontrollertyp: | |
| Koppeltyp: | |
| Kompressor: | |
| Driftspänning: | |
| Max hastighet (km/h): | |
| Dörrordning: | |
| Antal passagerare: | 39 sittande + 65 stående = 104 passagerare |
| Utrangerade: | 1957 |
| Notering: | prototyp |
Vagntypens historia:
Tillverkad 1937 av ASEA. Enriktningsvagn av boggityp med dörrar på båda sidor och med konduktörsplats längst bak. Vagnen gick i trafik på Långedragslinjen, men har även provats en kort tid på linje 4.
1953 ombyggdes vagnen bl a togs dörrarna på högersida bort och kontrollern ombyggdes till pedalmanövrering. Men vagnen kom aldrig ut i trafik igen utan skrotades 1957.
”Homeopaten”, GS typ M10 nr 210 med tillkopplad slepvagn ”Limpa” typ S26 nr 327.
Vagn 210 var en experimentvagn från ASEA tillverkad 1937. Det var en enriktningsvagn med boggier av amerikansk typ Brill, att vagnen fick boggier av typ Brill var eftersom man ville ha skenbromsar och då krävdes en boggityp med fast underlag för upphängningen av dessa. Det fanns dörrar på båda sidor, trafikantcirkulation med fast konduktörsplats längst bak. Vagnskorgen var byggd i en bärande stomme av pressade stålprofiler och plåt sammanfogade med svets och nitar med botten, sidor, tak mm så det bildades en sammanhängande konstruktion. Vagnen hade som synes ett plant golv utan trappsteg när man väl var inne i vagnen. Under varje dörr fanns ett utfällbart fotsteg, som fälldes ut vid dörröppning. Vagnens frontruta lutade inåt i överkant, så föraren inte skulle besväras av reflexer från vagnens insida. Både förarstolen och resenärernas sittplatser hade stoppade säten.
Vagnen hade från början en körkontroller och uppkopplingssystem med en accelerationsväljare där föraren på vänster sida valde med två knappar om vagnen skulle koppla upp till serie eller parallell. Totalt fanns 22 uppkopplingssteg i kamvalspådraget. För bromsningen användes vänster ”fottrampa” för den elektriska bromsen i 24 steg, i pedalens bottenläge ansattes även skenbromsarna. En spak påverkade främre boggins broms. För bakre boggin ansattes bromsen med höger ”fottrampa”. För sandning fanns ytterligare en ”fottrampa”, men det skulle undvikas vid skenbromsning. För aktivering av den elektriska ”alarmsignalklockan”, användes en kontaktklaff intill de båda knapparna för fart.
Vagnen tryckluftssystem försåg luft även till dörrar, sandapparater och en tretonig luftvissla av typ ASEA 351-4.
Vagnen var 14,8 meter lång och 2,5 meter bred så den kunde inte köras på hela linjenätet. Vagnen gick i trafik på Långedragslinjen och ska ha provats en kort tid på linje 4 också. Vagnens utseende var inspirerad från Tyska konstruktioner men var för sin tid inte alls så vidare modern. I Nordamerika hade man PCC-spårvagnar med avsevärt modernare teknik och strömlinjeformat utseende redan några år tidigare. 1953 byggdes vagnen om där dörrarna togs bort på högersidan och körkontrollern byggdes om till pedaltyp. Vagnen verkar aldrig ha kommit ut i trafik igen efter ombyggnaden, utan skrotades 1957. Destinationsskåpet från fronten ska visst finnas bevarat hos ngn privat samlare, men annars är allt borta. På bilden från 1940 är vagnarna abonnerade, kanske en provtur med företagsledningen. Några gubbar med fluga, hatt och kostym syns precis till höger.
