NKA Mä 1

Norrköpings Kommunala Affärsverk litt Mä nr 1

Mä 1
© Willy Forsström

data för rälsfordon 1
Fordon:  motorvagn 
Typ:  tvåaaxlig tvåriktning (2xZR) 
Tillverkare:  AEG, ASEA 1903 
Färg:   
Senaste revision:   
Driftsklass:  endast för medlemmar Du måste logga in för att kunna se detta fält.
Ägare: Norrköpings kommun nytt fönster 
Placering:  Norrköping 
Museum år:   
 
 
data för typen Mä
Fordon:  motorvagn 
Typ:  tvåaaxlig tvåriktning (2xZR) 
Bolag:  Norrköpings Kommunala Affärsverk (NKA) 
Stad:  Norrköping 
Littera:  Mä 
Vagnsnummer:  1-12 
Ursprungligt antal:  12 
Tillverkare:  ASEA 1903-1905 
Spårvidd (mm):  1435 
Längd (mm):  7300 
Bredd (mm):  2100 
Höjd (mm):  3300 
Vikt (kg):  9000 
Axelföljd:  Bo 
Axelavstånd (mm):  1640 
Boggiecentrumavstånd (mm):   
Hjuldiameter (mm):  750 
Hjulringsbredd (mm):
Motortyp:
Motorstyrka (kW):  60 
Kontrollertyp:
Koppeltyp:
Kompressor:
Driftspänning:   
Max hastighet (km/h):  50 
Dörrordning:
Antal passagerare:  16 sittande + 18 stående = 34 passagerare 
Utrangerade:  utrangerade 
Notering:   

Rälsfordonets historia:
Vagnen var den första att levereras och den kom till Norrköping den 7 november 1903 och användes sedan fram till 10 mars 1904 för utbildning av förare. Den fick en första inbyggnad av plattformarna 1910 eller 1911. En andra ombyggnad med förlängning av plattformarna kom runt 1932 samtidigt som vagnen fick starkare motorer och modernare kontroller i A-änden. Siemens-strömavtagare monterades någon gång under åren 1945 – 47 tillsammans med likvärdiga kontrollrar i båda ändar. År 1951 ombyggdes vagnen till smörjvagn varvid den fick smörjutrustning för kurvsmörjning monterades. Den målades först grå och senare röd och var ett vanligt inslag i gatubilden fram till 1965. Vagnen avställdes och stod undanställd till 1983 då en stor renovering av vagnen genomfördes. Vagnen återombyggdes då med öppna plattformar och i ett skick som är så nära originalutförande som det var möjligt inför Norrköpings 600-årsjubileum 1984. Vagnen försågs 1998 med 24 volts elsystem och skenbromsar. Den tillhör sedan 1965 de museala vagnarna i Norrköping.

Vagntypens historia:
NKA Mä Denna vagntyp levererades i två omgångar 1903-04 och 1905. Vagnarna byggdes av ASEA i Västerås med elektrisk utrustning från AEG. Vagnkorgarna var tillverkade i trä och utvändigt klädda med plåt. Ett ramverk i vagnsbottnen stagade upp träkonstruktionen. Vagnarna hade en tvåaxlig ”truck” av nitat valsjärn. I trucken var hjulaxlarna av smidesjärn upphängda tillsammans med två motorer. Motorerna hade en effekt på 20 kW per styck. Både hjulaxlarna och motorerna var lagrade med glidlager. De var utförda för körning i serie eller parallellkoppling. Körningen kontrollerades med en ”kontroller” på varje plattforn. Kontrollern hade 9 uppkopplingssteg och 7 bromssteg. Plattformarna var öppna och hade instigningsmöjlighet på båda sidorna. Grindar skyddade i tre av de fyra öppningarna. Vagnarna hade en bromsanordning bestående av bromsblock som klämde mot hjulen och ansattes från endera plattformen med en bromsvev via ett system av kedjor och stänger. På taket var en strömavtagare av lyratyp monterad. Strömavtagaren var vikbar åt båda håll så att den alltid lutade bakåt vid körning. Längden på vagnarna var 7.2 meter, bredden 2,05 meter och axelavståndet 1,64 meter. Vagnarna tog 16 sittande och 18 stående passagerare. En första inbyggnad av plattformarna skedde åren 1909 till 1911 med början med vagn 6. Under 1920-talet monterades handmanövrerade skenskrapor för att förbättra framkomligheten i snö. Från 1927 började man förse vagnarna med starkare motorer som inköptes begagnade från Göteborg. Motorerna var av typ AEG B 104. Samtidigt ombyggdes plattformarna till samma utförande som på de vagnar som köptes från Göteborg 1925. Av allt att döma var vagn 10 och 2 de först ombyggda. Samtidigt med denna ombyggnad fick vagnarna ”saxbygel” strömavtagare av Siemens konstruktion. Redan efter ett kort tag insåg man att storleken på plattformarna på de små vagnarna 1 – 12 var otillräcklig. Därför kom övriga vagnar i serien att få större plattformar vid ombyggnaden. Dessa var 4 decimeter längre och gjorde att platsantalet för stående passagerare kunde ökas till 29. Denna ökning motiverades med att vagnarnas totala passagerarkapacitet blev likvärdig med de inköpta Göteborgsvagnarna. Även vagn 10 och 2 fick dessa längre plattformar. Efter 1931-års utvidgning av linjenätet och inköp av flera vagnar från Göteborg överfördes vagnarna 1 – 12 till Ringlinjen. Strömavtagarna byttes åter till lyrabyglar vilka låstes i ett läge. Kontrollern i A-änden på vagnarna byttes mot en med flera steg. Det var ASEA CBS 24c kontrollrar som monterades. I B-änden behölls dock de gamla kontrollrarna från 1904. Under 1947 byttes vagnarnas koppel från Trumpet till Albertkoppel. Detta medförde att vagnarna i praktiken var enriktningsvagnar och att B-änden endast användes för rangering. Vådliga färder skedde under början av 1950-talet då vissa av vagnarna användes som insatsvagnar och de kördes i ”fel” ände upp från Väster Tull till Folkets Park och åter. Alla vagnarna utom 1, 8 och 12 ställdes undan efter leveransen av nya vagnar 1951 och de skrotades i tre omgångar fyra vagnar 1954, fem 1956 och två 1958. Vagn 1 ombyggdes 1951 till smörjvagn och finns bevarad. Vagnen återställdes 1984 till skick med öppna plattformar.