Hur vände röda linjen vid T-centralen år 1964?

[ADDE]

Röda linjen invigdes i april 1964 mellan T-centralen och Fruängen/Örnsberg. Det jag blev fundersam över är att det saknas övergångsväxlar vid T-centralen. Närmaste växelkryss ligger på Söderströmsbron. Det var först vid Östermalmstorgs öppnande året därpå som växlar fanns precis söder om Östermalmstorg. Hur bar man sig åt vid T-centralen innan östermalmstorg öppnade för trafik?

Samma problematik finner jag vid Örnsberg. Närmaste gäng växlar låg söder om liljeholmen, om något. Körde man en skytteltåg Liljeholmen-Örnsberg innan det förlängdes till Sätra? Hur trafikerade man röda linjen det första året?

Samma problematik fanns vid Skärholmen sommaren 1967 samt vid Universitetet 1975-1978. Hur löste man det där?

[daniel_s]

Vid T-Centralen vände man vid Östermalmstorg men stationen var inte färdig där. Vid Örnsberg vände man på spåret mot Axelsberg med en tillfällig växel strax efter plattformen. Vid Skärholmen körde man halvvägs till Vårberg. Vid Universitetet slutligen så använde man dagens växlar halvvägs till Bergshamra och hade en brygga i tunneln där.

[ADDE]

Ah, tackar för snabbt svar. Vändning bortom stationen verkade vara en vanlig lösning under ett kortare tid.

[Harald]

I den här tunnelsektionsordern finns en spårplan och en beskrivning av hur vändningen gick till: https://trafikhistoria.se/stockholm/Tub2_001.pdf

[daniel_s]

Tack Harald!

Ja att vända bortom stationen på en under byggnad varande linje får väl nästan sägas ha varit det vanligaste.

Vid Farsta (1958 eller när nu ”riktiga” stationen öppnade till 1971) samt Fittja (1972-75) verkar det dock ha funnits fullständiga övergångsväxlar, som sedan togs bort (ena förbindelsen vid Farsta blev dock kvar och den andra har sedermera återuppbyggts).

Har jag drömt att linje 11 vände vid Hammarbyhöjden en kort tid? Om inte, hur var det i så fall där?

[Harald]

Farsta var ju en "permanent" ändstation innan man bestämde sig för att förlänga till Farsta Strand. Där fanns övergångsväxlar i båda riktningarna, men inget tredje spår som i t.ex. Bagarmossen och Hässelby. Spåren fortsatte en bit bortom plattformen och där ställdes kopplingsvagnar upp.

[twr]

Farsta var ju en "permanent" ändstation innan man bestämde sig för att förlänga till Farsta Strand. Där fanns övergångsväxlar i båda riktningarna, men inget tredje spår som i t.ex. Bagarmossen och Hässelby. Spåren fortsatte en bit bortom plattformen och där ställdes kopplingsvagnar upp.

Farsta öppnade provisoriskt i ett annat läge 1958, den permanenta stationen öppnade 1960.

[twr]

Hammarbyhöjden var ändstation från våren till hösten 1958.

[daniel_s]

Hammarbyhöjden var ändstation från våren till hösten 1958.

Tack, då hade jag väl inte drömt alldeles.

Med tanke på spårgeometrin på sträckan mot Björkhagen misstänker jag då att man hade en växel före plattformen så att man vände vid plattform.