Det där är ju rätt så genomgående i alla länder. Grejen är att ett sånt här skyltsystem har, matematiskt sett, en förhållandevis låg svårighetsgrad, så det ska inte behöva vara så förbaskat svårt. Men så gör man det beroende av andra system (i det här fallet signalsystemet, vars funktioner för hinderfrihetskontroll "merutnyttjas" för att uppdatera realtidsinfon) och vips så har man stoppat in en källa till fel och fördröjningar (eller till att det inte fungerar alls).
Under åren kring 1990, då SL stod på sin höjdpunkt, byggde man ju upp ett superbra system på tunnelbana 2 och 3. Där hade man användarvänlighet i fokus, använde sig av egen expertis, och byggde upp ett system som var i stort sett helt oberoende av andra system. Man kan t ex köra utan fungerande signalsystem och TIS (som det heter) fungerar fortfarande utmärkt. T-bana 1 fick en annan variant byggd på samma principer, med vissa nya finesser men med en sämre användarvänlighet. Dock är det fortfarande utmärkt strukturerat i jämförelse med t ex Tvärbanans system.
Idag kan man lägga ned tusentals konsulttimmar på en massa grejer men resultatet tenderar ändå att bli en halvmesyr som bäst. Det är så det ska gå till nuförtiden, och är man inte nöjd så genererar det ju i sämsta fall nya projekt - en situation som alla tjänar på, inte sant?!?
