Var ska de nya stockholmarna bo?

[twr]

Att extrapolera rådande trender är alltid en risk. Men om den snabba befolkningsökningen på senare år håller i sig kan Stockholm/Uppsala ha 4 miljoner invånare år 2050 och 6 miljoner år 2100.

Redan under tidigt 1900-tal talades det om Österleden (eller Österbron), om spår till Gustavsberg och Norrtälje, om en genväg för järnvägen över Kungsholmen, om att dra Roslagsbanan till City i tunnel, med mera. Projekt som fortfarande är mer eller mindre aktuella, 100 år senare.

Lägg därtill de ökande energipriserna och klimatfrågan.

Frågan kan verka långsökt men är alltså ändå motiverad: Var ska alla dessa nya stockholmare bo och arbeta? Hur låter vi staden växa på ett sätt som gör att de kan resa kollektivt?

[roggek]

Frågan kan verka långsökt men är alltså ändå motiverad: Var ska alla dessa nya stockholmare bo och arbeta? Hur låter vi staden växa på ett sätt som gör att de kan resa kollektivt?

Genom att slå hål på myten att Stockholm är Sveriges mittpunkt.

Flytta ut statliga verk och större föertag FRÅN Stockholm till mindre orter som t ex Enköping, Eskilstuna, Sala, Nyköping, Flen, Katrineholm, Västerås, Arboga för att nämna några städer.

Bästa och troligtvis också den billigaste lösningen. Då slipper vi både Österled och trafikinfarkt på Stockholms infarter.
Men det har inte Reinfeldt & Co fattat ännu...
Vi skapar jobb i glesbygdskommuner i Mälardalen, och dessutom så skapar vi en Mälardalsregion som tillsammans blir Stor-Stockholm.

[daniel_s]

Flytta ut statliga verk och större föertag FRÅN Stockholm till mindre orter som t ex Enköping, Eskilstuna, Sala, Nyköping, Flen, Katrineholm, Västerås, Arboga för att nämna några städer.

Men det leder ju bara till en omfattande pendling från Stockholm. Folk har partners med andra jobb, barn som går i skolan och annat som gör att man inte bara kan tvinga dem att flytta hipp som happ. Så då har du inte löst bostadsproblemet, däremot skapat ett nytt transportproblem samt ett visst sysselsättningsproblem...

[twr]

Flytta ut statliga verk och större föertag FRÅN Stockholm till mindre orter som t ex Enköping, Eskilstuna, Sala, Nyköping, Flen, Katrineholm, Västerås, Arboga för att nämna några städer.

Men det leder ju bara till en omfattande pendling från Stockholm. Folk har partners med andra jobb, barn som går i skolan och annat som gör att man inte bara kan tvinga dem att flytta hipp som happ. Så då har du inte löst bostadsproblemet, däremot skapat ett nytt transportproblem samt ett visst sysselsättningsproblem...

Precis. Jag är ingen nationalekonom, men allt tyder väl på att arbetsmarknaden blir allt mer specialiserad, och det leder till att allt fler har behov att befinna sig i närheten av andra. De största städerna kommer att fortsätta växa. Som sagt, extrapolering är alltid riskabel, men befolkningstillväxten lär hamna i Stockholm/Uppsala, Malmö/Lund/Helsingborg och i någon mån Göteborgsregionen. Mellanstora städer kan räkna med en viss befolkningstillväxt, resten av landet kommer nog stå ganska stilla.

Stora delar av Mälardalen kan nog ses som en del av Stockholmsregionen, men då kvarstår frågan, var i Stockholm/Mälardalen ska alla nya invånare få plats?

[roggek]

Flytta ut statliga verk och större föertag FRÅN Stockholm till mindre orter som t ex Enköping, Eskilstuna, Sala, Nyköping, Flen, Katrineholm, Västerås, Arboga för att nämna några städer.

Men det leder ju bara till en omfattande pendling från Stockholm. Folk har partners med andra jobb, barn som går i skolan och annat som gör att man inte bara kan tvinga dem att flytta hipp som happ. Så då har du inte löst bostadsproblemet, däremot skapat ett nytt transportproblem samt ett visst sysselsättningsproblem...

Precis. Jag är ingen nationalekonom, men allt tyder väl på att arbetsmarknaden blir allt mer specialiserad, och det leder till att allt fler har behov att befinna sig i närheten av andra. De största städerna kommer att fortsätta växa. Som sagt, extrapolering är alltid riskabel, men befolkningstillväxten lär hamna i Stockholm/Uppsala, Malmö/Lund/Helsingborg och i någon mån Göteborgsregionen. Mellanstora städer kan räkna med en viss befolkningstillväxt, resten av landet kommer nog stå ganska stilla.

Stora delar av Mälardalen kan nog ses som en del av Stockholmsregionen, men då kvarstår frågan, var i Stockholm/Mälardalen ska alla nya invånare få plats?

Men då kan man väl se till att de som nu "har behov att vara så himla nära varandra" bosätter sig i Enköping eller Ludvika så har vi två personer mindre i Stockholmsregionen. OCh förhoppningsvis en bil mindre i Söderledstunneln också! Stockholm är inte Jordens medelpunkt som vissa tycks tro. Titta bara på Rio De Janeiro. Kåkstäder överallt. Så kommer det bli i Stockholm med...För här finns inga bostäder...

[AdrianLangemar]

Lägg ner Bromma flygplats så finns det plats för många nya bostäder. Gör en förgrening av Blå linjen dit, den har ju ledig kapacitet. I övrigt får man försöka hitta obebyggda områden och bygga spårtrafiklinjer dit. Helst bör man bygga som på Skarpnäcksgrenen, dvs att alla har gångavstånd till någon station och att bebyggelsetätheten är tillräckligt hög för en attraktiv turtäthet.

[Per Lind]

Hur var det nu, var det inte ganska många verk som redan har utlokaliserats från Stockholm?
När staten lagt ned regenemnetn har man flyttat ut verksamheter.
Priset har väl blivit att man fått betala med höga resekostnader.
-Per

[Harald]

Hur var det nu, var det inte ganska många verk som redan har utlokaliserats från Stockholm?
När staten lagt ned regenemnetn har man flyttat ut verksamheter.
Priset har väl blivit att man fått betala med höga resekostnader.
-Per

Jovisst. Man ju inte decentraliserat, bara centraliserat olika verksamheter till olika orter, vilket har skapat ineffektivitet. Det finns en vits med att ha en huvudstad där man har de gemensamma funktionerna samlade. Det man i stället borde se på är hur mycket som behöver vara centraliserat och hur mycket som kan skötas regionalt eller lokalt.

[twr]

Jag är ingen nationalekonom, men allt tyder väl på att arbetsmarknaden blir allt mer specialiserad, och det leder till att allt fler har behov att befinna sig i närheten av andra. De största städerna kommer att fortsätta växa. Som sagt, extrapolering är alltid riskabel, men befolkningstillväxten lär hamna i Stockholm/Uppsala, Malmö/Lund/Helsingborg och i någon mån Göteborgsregionen. Mellanstora städer kan räkna med en viss befolkningstillväxt, resten av landet kommer nog stå ganska stilla.

Stora delar av Mälardalen kan nog ses som en del av Stockholmsregionen, men då kvarstår frågan, var i Stockholm/Mälardalen ska alla nya invånare få plats?

Men då kan man väl se till att de som nu "har behov att vara så himla nära varandra" bosätter sig i Enköping eller Ludvika så har vi två personer mindre i Stockholmsregionen. OCh förhoppningsvis en bil mindre i Söderledstunneln också! Stockholm är inte Jordens medelpunkt som vissa tycks tro. Titta bara på Rio De Janeiro. Kåkstäder överallt. Så kommer det bli i Stockholm med...För här finns inga bostäder...

Nu var ju frågan just var man kunde bygga nya bostäder. Stockholm är inte jordens medelpunkt utan en ganska obetydlig stad. Men, än så länge, tillräckligt stor för att växa. Men du verkar ha starka åsikter i den här frågan, så jag tror inte att jag kommer att kunna övertyga dig.

[roggek]

Nu var ju frågan just var man kunde bygga nya bostäder. Stockholm är inte jordens medelpunkt utan en ganska obetydlig stad. Men, än så länge, tillräckligt stor för att växa. Men du verkar ha starka åsikter i den här frågan, så jag tror inte att jag kommer att kunna övertyga dig.

Jodå, det kan du säkert, men just nu anser jag och fler med mig att Stockholm behöver växa regionalt och inte som idag, med tätare bebyggelse på tomma ytor, fabriksområden,parkområden m m. Det byggs på varje tom plätt inom Stockholms Stad och det är vansinne enligt mig. Förtätning löser inte problemet med en ökad inflyttning till Storstockholm.

Bygg mera som en Mälarregion där mer perifera orter räknas in i Storstockholm. Vad är det för fel med att bo i Botkyrka och Nynäshamn egentligen?
Idag avgör restiden till jobbet faktorn var man bosätter sig, och det beror på att alla statliga verk och teknikindustrin finns på två platser i Stockholm; Längs Drottninggatan och i Kista. Och i Kista och dess omnejd (d v s Järvafältet) ja där kan man ju inte bo, där bor det ju bara somalier och invandrare...

Och längs Drottninggatan finns det bara affärer och kontor...Och lägenheter för de regeringsanställda...

Men varje nyinflyttad stockholmares "dröm" är att bo "straxt bakom Åhléns på Klarabergsgatan" och den drömmen har spruckit för årtionden sedan. Bygg gärna nya bostadsområden, men inte inom en radie på 10 km från Stockholms Slott!

[Verspieder]

Stora delar av Mälardalen kan nog ses som en del av Stockholmsregionen, men då kvarstår frågan, var i Stockholm/Mälardalen ska alla nya invånare få plats?

Jag förstår inte riktigt problemet. Det finns ju hur mycket ödemark med skog och ödekåkar som helst runtom i Stockholms län och övriga Mälardalen. Många brukar skämta om att "Norrland" börjar redan vid Arninge. Och då är Mälardalen ett av Sveriges mest tätbefolkade områden jämfört med övriga landsdelar. Varför "alla" prompt ska tränga in sig i (den till ytan väldigt lilla staden) Stockholm har jag aldrig riktigt förstått.

Själv bor jag lite mera än 50 km från Sergels torg, ett avstånd som är bra litet jämfört med avstånden runtom i ett land med Sveriges storlek. Ändå finns det gott om landsbygd, grusvägar och ödemark där jag bor. Snarare är det väl infrastrukturen och kommunikationerna (vägar/järnvägar) som inte är utbyggda för pendling från några mils avstånd. Undantagen är väl några få "avlägsna" orter som Norrtälje, Rimbo och Brottby som har pendlingstider på 70, 55 resp 35 min till Tekniska Högskolan med direktbussarna 676 och 639.

[spårlasse]

Frågan är ju förstås intressant; Men enkelt uttryckt - de ska bo där det finns bostäder. Vad jag menar med detta är förstås att bostadsbyggandet i stor utsträckning även styr hur många som kommer att flytta hit. Eftersom dock regionen växer mer än bostadsbyggandet, så tyder detta på att folk också bor trängre; ungdomar bor kvar längre hemma hos föräldrar, fler bor i mindre lägenheter och antagligen börjar det väl bli allt vanligare att kompisar delar på lägenheter. Även innerstaden växer ju på detta sätt åter - en orsak här är ju också att man väljer att bo kvar med barn inne i stan; till skillnad från den trend som varit tidigare att man flyttar ut till förorten när barnen kommit.

För det andra, är ju svaret att ökningen beror på att bostadsbyggandet kommit igång rätt bra i Stockholm, efter ett stangerande främst under 1980- och början av 1990-talet. Nya, rätt stora bostadsområden har tillkommmit. Vi har ju också permanentboende i fritidshus, som också skapar en - om ändå inte helt problemfri - utökning av bostadsbeståndet. Problemet är förstås att kostnaden för kollektivtrafik (och inte bara det), blir höga.

Slutar man bygga - kommer ju givetvis inte regionens befolkning att öka i samma takt. Däremot kan man väl säga att vi Stockholm nu växer mer än vad bostadsbyggandet borde generera. Nu planeras det ju också rätt mycket bostäder i regionen - nästan varje kommun har ju något område som man vill satsa på - med ofta flera tusen nya bostäder. Tyvärr - eller hur man nu skall se på det - planeras de ju sällan med kollektivtrafiken i fokkus. Ofta blir det för få bostäder i varje område för sig, för att det skall vara ekonomiskt motiverat med spårförbindelser. En del ligger ju förvisso där det finns närgång till spår - men då har vi också problemet med att de spårförbindelser som finns, snabbt blir fulla. Kapaciteten äts ju upp rätt fort om exempelvis kollektivtrafikandelen ökar. Och andelen kan ju variera minst sagt mycket. Särskilt med tanke på att nästan all spårbunden trafik kör på maxkapaciteten idag (att den sedan relativt enkelt kan utökas är ju en annan sak).

Det är ju alltså ganska lätt att svara på var det är tänkt att de ska bo, men svårare att säga var de kommer att bo. Alla bostadsprojekt blir ju inte av och tidshorisonten är lång, där ju förseningar är mer vanliga än ovanliga. Den ekonomiska utvecklingen kan ju också tillfälligt sätta stopp för byggplaner etc. Ett ännu större problem är ju nästan att kommunerna kräver att kollektivtrafiken skall byggas ut för att man skall vilja bygga. Så där riskerar man ju att hamna i låsningar. Det komplexa är ju att spårförbindelser också drar till sig både nya bostadsprojekt och arbetsplatser.

Men här ser man ju kanske också bristen med att det finns så liten samordning över länet; alla kommuner bestämmer ju mer eller mindre själva var det skall byggas; landstinget kan förvisso producera regionala utvecklingsplaner - men det är ju ändå ingen som behöver följa dem, utan är ju snarast pappersprodukter och önsketänkanden.

[twr]

Nu var ju frågan just var man kunde bygga nya bostäder. Stockholm är inte jordens medelpunkt utan en ganska obetydlig stad. Men, än så länge, tillräckligt stor för att växa. Men du verkar ha starka åsikter i den här frågan, så jag tror inte att jag kommer att kunna övertyga dig.

Jodå, det kan du säkert, men just nu anser jag och fler med mig att Stockholm behöver växa regionalt och inte som idag, med tätare bebyggelse på tomma ytor, fabriksområden,parkområden m m. Det byggs på varje tom plätt inom Stockholms Stad och det är vansinne enligt mig. Förtätning löser inte problemet med en ökad inflyttning till Storstockholm.

Bygg mera som en Mälarregion där mer perifera orter räknas in i Storstockholm. Vad är det för fel med att bo i Botkyrka och Nynäshamn egentligen?
Idag avgör restiden till jobbet faktorn var man bosätter sig, och det beror på att alla statliga verk och teknikindustrin finns på två platser i Stockholm; Längs Drottninggatan och i Kista. Och i Kista och dess omnejd (d v s Järvafältet) ja där kan man ju inte bo, där bor det ju bara somalier och invandrare...

Och längs Drottninggatan finns det bara affärer och kontor...Och lägenheter för de regeringsanställda...

Men varje nyinflyttad stockholmares "dröm" är att bo "straxt bakom Åhléns på Klarabergsgatan" och den drömmen har spruckit för årtionden sedan. Bygg gärna nya bostadsområden, men inte inom en radie på 10 km från Stockholms Slott!

Stora delar av Mälardalen kan nog ses som en del av Stockholmsregionen, men då kvarstår frågan, var i Stockholm/Mälardalen ska alla nya invånare få plats?

Jag förstår inte riktigt problemet. Det finns ju hur mycket ödemark med skog och ödekåkar som helst runtom i Stockholms län och övriga Mälardalen. Många brukar skämta om att "Norrland" börjar redan vid Arninge. Och då är Mälardalen ett av Sveriges mest tätbefolkade områden jämfört med övriga landsdelar. Varför "alla" prompt ska tränga in sig i (den till ytan väldigt lilla staden) Stockholm har jag aldrig riktigt förstått.

Själv bor jag lite mera än 50 km från Sergels torg, ett avstånd som är bra litet jämfört med avstånden runtom i ett land med Sveriges storlek. Ändå finns det gott om landsbygd, grusvägar och ödemark där jag bor. Snarare är det väl infrastrukturen och kommunikationerna (vägar/järnvägar) som inte är utbyggda för pendling från några mils avstånd. Undantagen är väl några få "avlägsna" orter som Norrtälje, Rimbo och Brottby som har pendlingstider på 70, 55 resp 35 min till Tekniska Högskolan med direktbussarna 676 och 639.

Med ”Stockholm” syftade jag naturligtvis aldrig på Stockholms stad (kommun). Botkyrka är naturligtvis en del av Stockholm, och även Uppsala, Enköping, Strängnäs etc får sägas vara det i allt högre grad.

Men eftersom jag tycker det är viktigt att bygga en stad för kollektivtrafik tycker jag inte att man ska låta frågan lösa sig själv, för då har vi snart väldiga villaområden på Värmdö, Mälaröarna, Södertörn och Roslagen. Allt försörjt av bussar i halvtimmestrafik, vilket i praktiken gör kollektivtrafiken chanslös gentemot bilismen. Därför borde det inte heller vara en fråga som kommuner får bestämma över helt själva, utan det borde samordnas i länet eller hellre hela Mälardalen.

Om den nuvarande ökningen håller i sig (vilket vi inte vet) kanske det inte räcker med det nuvarande ”duttandet”. Kanske behövs då mer radikala grepp. Men om orörd mark ska bebyggas behöver vi först diskutera vilka områden som är omistliga, och vilka som hellre bör bebyggas.

Årstafältet?
Gärdet?
Bogesundslandet?
Lovön?
Bromma flygplats?
Järvafältet?

Eller är alla omistliga? Ska vi hellre bygga ”new towns” i Norrtälje och Tierp?

Vilka tunnelbanor och järnvägar eller annan spårtrafik behövs för att binda samman allt detta?

[twr]

Lägg ner Bromma flygplats så finns det plats för många nya bostäder. Gör en förgrening av Blå linjen dit, den har ju ledig kapacitet. I övrigt får man försöka hitta obebyggda områden och bygga spårtrafiklinjer dit. Helst bör man bygga som på Skarpnäcksgrenen, dvs att alla har gångavstånd till någon station och att bebyggelsetätheten är tillräckligt hög för en attraktiv turtäthet.

Det här låter klokt. Köp ut Arlandabanan så att man kan åka på vanlig SL-taxa till Arlanda. Bygg ut Roslagsbanan till Arlanda. Bygg Ostlänken med en station i Skavsta.
Lägg sedan ned Bromma, anlägg en rejäl stadspark och bebygg sedan resten med innerstadens täthet med bostäder för 50 000 människor.

[spårlasse]

Lägg ner Bromma flygplats så finns det plats för många nya bostäder. Gör en förgrening av Blå linjen dit, den har ju ledig kapacitet. I övrigt får man försöka hitta obebyggda områden och bygga spårtrafiklinjer dit. Helst bör man bygga som på Skarpnäcksgrenen, dvs att alla har gångavstånd till någon station och att bebyggelsetätheten är tillräckligt hög för en attraktiv turtäthet.

Det här låter klokt. Köp ut Arlandabanan så att man kan åka på vanlig SL-taxa till Arlanda. Bygg ut Roslagsbanan till Arlanda. Bygg Ostlänken med en station i Skavsta.
Lägg sedan ned Bromma, anlägg en rejäl stadspark och bebygg sedan resten med innerstadens täthet med bostäder för 50 000 människor.

Visst kan man bygga där - tror dock det kan vara svårare att få till kommunikationerna ändå att räcka - visst det finns kapacitet att ta av på blå linjen (om man kan utöka turtätheten, men en gren till - tror jag inte vi ska ha. Det byggs ju också rätt mycket kring Järvabanans linjer i Solna och Sunbyberg (och Bromma - Annedal).

Men problemet är ju att 50 000 är vad vi kan klämma in på vid Flygplatsen, men nu talar vi ju om en befolkningsökning i länet på närmare 40 000 per år! Vi behöver alltså ha ett nytt Bromma Flygplats vartannat år om vi vill lyckas med detta.

När vi bara talar Stockholm, så är väl dock Bromma ett av få ställen som är kvar, efter de projekt som planeras vid Årstafältet och Norra Djurgårdsstaden. Resten är ju i det närmaste skyddsvärd mark av olika slag, eller s.k. gröna kilar. Finns väl några industriområden till man kan flytta från Stockholm - men inte så många med så hög "mysfaktor" kvar. Man har ju tagit de industriområden som legat vid vattnet och därmed haft attraktiva lägen, men att ta några av de nyare - är väl betydligt svårare och några industrier måste vi väl ha kvar...

Förtätning och att riva hus av mindre skyddsvärde - eller bygga på våningar, är väl ett av få alternativ som verkar finnas. Men det är ju också vad man planerar, men det blir ju inte några riktigt stora nya koncentrationer av hus för det.

Ett problem - och som också skapar den här förortskänslan - är väl att man varit dålig på att bygga i områden som gränsat till andra kommuner. Här finns det viss potential - även om man börjar bygga ihop kommunerna mer och mer nu. Samtidigt blir det ju ofta dubbelt så komplicerat med två kommuner där medborgarna kan överklaga och som skall komma överens med varandra...

[LÅ1]

Jag förstår inte riktigt problemet. Det finns ju hur mycket ödemark med skog och ödekåkar som helst runtom i Stockholms län och övriga Mälardalen. Många brukar skämta om att "Norrland" börjar redan vid Arninge.

Jag har hört att man byter till hundsläde vid Stallmästargården vid resa till Sollentuna och andra avlägsna orter i norr.

Varför "alla" prompt ska tränga in sig i (den till ytan väldigt lilla staden) Stockholm har jag aldrig riktigt förstått.

För att det bara är där som Stureplan och ett "riktigt" NK finns!


Lite mer allvarligt, Stockholms innerstad har trevlig gatumiljö och god service i blandad bebyggelse med blandad funktion. Förorterna är i många fall funktionsseparerade. Man bor i ett enformigt bostadsområde. För att bara köpa en tidning eller en liter mjölk måste man ta en långpromenad utmed öde gångvägar till det lokala centrumet. Och detta under en relativ kort tid på dygnet, då butikerna är öppna. Det är klart att folk hellre bor i stadsmiljö. Och sådana finns ju nästan bar I Stockholms innerstad och i Sundbyberg. Samt utmed ett längre gatustråk i Hammarby sjöstad och några små gatustumpar i t.ex. Aspudden.

Jag generaliserar kanske lite, men jag tror att stadens kvalitéer har börjat efterfrågas mer och mer. Och 24-7-livsstilen hjälper nog också på att öka storstadens attraktivitet.

En annan viktig fråga är kommunikationerna. Hur tar man sig hem efter midnatt? T.ex. efter ett enkelt biobesök följt av besök på något näringsställe? Finns det nattbuss så stannar den långt från bostaden. Och nästa år kan den vara indragen! För mig är det konstigt att människor överhuvud taget flyttar ut mot periferin om de inte är tvungna!

[spårlasse]

Att den förortsmodell som man byggde efter på 1950-1960-talet inte riktigt kanske är något att stå efter idag - är väl klart. Samtidigt är det väl den strategin som bidragit till att vi kunnat haft en så pass hög kollektivtrafikandel i Stockholm. Det är ju fortfarande Stockholm som till stora delar är ett exempel i världen på hur man just lyckats integrera kollektivtrafik med boende. Skall man planera för tunnelbana på ett bra sätt, så får man ju en bebyggelse med relativt tät och hög bebyggelse vid tunnelbanestationen och radhusområden/villor längre bort - med ibland matarbussar. Många med barn och andra vill bo så. Om Stockholm skall växa (vilket förstås inte är självklart), så behöver vi nog både villor och lägenheter. Det är ju också så att man har olika faser i livet; är man singel vid 25 har man förstås helt andra intressen av att roa sig i city, än om man är småbarnsförälder vid 35 (exempelvis).

Problemet var väl att man byggde ganska slutna centrum, utan någon direktkontakt med boendet. Och förstås att man valde relativt låg bebyggelse vilket ju ändå gjorde att det inte blev så värst mycket bostäder. Och förstås att idén om kontor/industrier i förorterna har varit svårt att realisera och kvarhålla. Stora företag idag vill ju inte ha adress ute i en förort, utan på ett mer centralt läge - gärna med anslutning både till tunnelbana, pendeltåg och närhet till flygplats. Och detta begränsar ju möjliga lokaliseringar. Samtidigt har man förstås oerhört mycket att vinna samhällsekonomiskt (och ur stadsplaneringssynpunkt) på att ha en blandad bebyggelse med både kontor/bostäder.

Att villaområden däremot inte skulle kunna ge en bra kollektivtrafik är ju dock något av en myt. Visserligen är det sant att spårväg hör till ovanligheterna. Men Nockebybanan (om än den ligger kapacitetsmässigt på gränsen), är ju ett utmärkt exempel. Hade man bara valt en aning högre exploateringsgrad vid själva hållplatserna med flerfamiljshus, så hade man ju också ökat resandeunderlaget ytterligare! Men även villaförorter måste givetvis planeras på ett bra sätt och kollektivtrafiklösning - buss eller spårväg, måste ligga i ett centralt läge där gångavståndet inte blir för långt och där man kan bedriva trafiken effektivt med hög turtäthet. Man kan ju inte jämföra med de gamla villaområden som byggts upp utan sådana tankar. Sedan måste man ju också se till att ha hög turtäthet även utanför högtrafik (om det finns underlag), och inte minst kan man ju blanda flerfamiljshus med villor och radhus för att få upp antalet resanden. Problemet är ju ofta att man valt (eftersom bussar är så flexibla) att ha många hållplatser och att alla ska ha kort gångavstånd. Men så planerar man ju aldrig på samma sätt för spårväg eller tunnelbana. Om man har två busslinjer som går på vardera sida om ett villaområde, så får man relativt dålig turtäthet och ungefär lika stort gångavstånd för flertalet som om bussförbindelsen går i mitten av ett bostadsområde. Tyvärr ser det ju oftast ut på det förra sättet i många villaområden idag, vilket därmed blir svårt att åtgärda då gångavstånden ofta blir något för långa.

[Mick Dundee]

För att det bara är där som Stureplan och ett "riktigt" NK finns!

Lite mer allvarligt, Stockholms innerstad har trevlig gatumiljö och god service i blandad bebyggelse med blandad funktion. Förorterna är i många fall funktionsseparerade. Man bor i ett enformigt bostadsområde. För att bara köpa en tidning eller en liter mjölk måste man ta en långpromenad utmed öde gångvägar till det lokala centrumet. Och detta under en relativ kort tid på dygnet, då butikerna är öppna. Det är klart att folk hellre bor i stadsmiljö. Och sådana finns ju nästan bar I Stockholms innerstad och i Sundbyberg. Samt utmed ett längre gatustråk i Hammarby sjöstad och några små gatustumpar i t.ex. Aspudden.

Jag generaliserar kanske lite, men jag tror att stadens kvalitéer har börjat efterfrågas mer och mer. Och 24-7-livsstilen hjälper nog också på att öka storstadens attraktivitet.

En annan viktig fråga är kommunikationerna. Hur tar man sig hem efter midnatt? T.ex. efter ett enkelt biobesök följt av besök på något näringsställe? Finns det nattbuss så stannar den långt från bostaden. Och nästa år kan den vara indragen! För mig är det konstigt att människor överhuvud taget flyttar ut mot periferin om de inte är tvungna!

Urbaniseringen är ett globalt fenomen. Att Sverige skulle kunna komma på en mirakelkur för att stävja detta är naivt och liknar storsvenska tankar från en svunnen tid (1950-70-talen). Det kanske inte bara är Juholt som konservativt tronar på minnen från fornstora da'r ... Vad Sverige och andra äldre industrialiserade nationer kan bidra med nu när utvecklingsländer på allvar urbaniseras är att inte göra samma misstag som vi gjorde - trafikleder inne i centrala delar och att slå sönder fungerande infrastruktur etc. Vi kan bidra, men vi sitter inte inne med facit. Att jämföra Stockholms utveckling med Rios kåkstäder är bara bisarrt.

Men, jag delar uppfattningen om att det är framförallt staden som sådan som utövar lockelse - 24/7-livstilen. I förorter kan småbarnsfamiljen inte gå ut på restaurang, för i förorten finns bara en pizzeria eller en susheria/thaieria. Har den till äventyrs utskänkningstillstånd är det antingen ett tragiskt skilsmässodike eller likaledes tragiskt a-lagarställe. Dvs inget ställe man tar med sig barnen till. Det är ett fenomen som även finns i stadens perifera delar, men som accelererar ju längre ut man kommer.

Tjipp

[roggek]

I förorter kan småbarnsfamiljen inte gå ut på restaurang, för i förorten finns bara en pizzeria eller en susheria/thaieria. Har den till äventyrs utskänkningstillstånd är det antingen ett tragiskt skilsmässodike eller likaledes tragiskt a-lagarställe. Dvs inget ställe man tar med sig barnen till. Det är ett fenomen som även finns i stadens perifera delar, men som accelererar ju längre ut man kommer.

Tjipp

Då måste jag bo i "världens bästa förort", för här finns både biograf, dansbana, minigolf, bowlinghall, tre restauranger utan a-lagare (varav en med disco/nattklubb), ett otal pizzerior, utomhusbassängbad på sommaren... Och här går verkligen småbarnsfamiljerna ut på restaurang...

Namnet på denna förort klingar dock inte så bra i folkks öron, men här trivs folk...Även om vi ännu inte har fått tunnelbana hit ännu. Men nattbussen från Sergels Torg tar bara 30 minuter, och det är helt acceptabelt. Någon som vet var vi är???

En svensk film från 1997 i regi av David Flamholc spelades bl a in här. Filmen är baserad på en sann händelse, mordet på en ung pojke i en Stockholmsförort

Så jag slår hål på den myten tyvärr, Mick!
Det accelererar tyvärr ju längre norrut man kommer, til lappmarkerna med busstation och korvkiosken...och den mopedburna ungdomen, d v s allt norr om Uppsala

[Martin]

Brandbergen?