Odd skrev:Frågan är; Är det ett problem, egentligen?
Det är väl bra att språket utvecklas och förändras. Tänk om vi fortfarande hade talat som på 1000-talet?
Egentligen är det inte något problem, språkligt. Vad språkforkare och annat fackfolk tycker vet jag förstås inte.
I vissa dialektersäger man ju "en" på ett naturligt sätt till vardags. Men i normalt tal låter det konstlat, och även i skrift blir det löjligt.
Det som jag, och säkert många med mig, retar sig på är att detta är symtom på en fånig genusdebatt. På samma sätt som många nu säger talesperson i stället för talesman. Det är knappast för att dölja att det historiskt nästan bara varit män som haft en position som medfört titlar som talesman, tjänsteman, ombudsman, god man, förättningsman etc. Men den historiska orsaken kommer ju att försvinna ur framtida generationers medvetande. Var inte ängslig, utan låt historien synas i språket, säger jag.
Att man tagit bort könsbestämningen i vissa titlar, där det just fungerat som en könsbestämmning är lättare att förstå. T.ex. lärare - lärarinna. I andra sammanhang har har den feminina benämningen avsett yrkesmannens hustru. T.ex. prost - prostinna. Men detta har väl försvunnit ur språkbruket. På goda grunder.
Det finns minst en yrkestitel där könsbestämningen kan ha betydelse. Det är skådesplare kontra skådespelerska. Det kan ha betydelse för t.ex. rollsättare. Även i andra scenyrken kan det nog ha viss betydelse. Sångare och dansare t.ex.