Lokalbanorna har följande antal påstigande per vintervardag:
Tvärbanan 99 100
Roslagsbanan 48 200
Saltsjöbanan 16 800
Lidingöbanan 13 800
Nockebybanan 11 400
Spårväg City 9 300
Samtliga banor förutom Saltsjöbanan ser dessutom en starkt uppåtgående trend. Saltsjöbanans resande minskar dock på grund av avkortningen till Henriksdal.
Tidigare har bland annat Lidingö- och Nockebybanorna varit nedläggningshotade. Men hur många busslinjer har så många resenärer?
Enligt presentationen "
Stombussbokslut 2018" har elva stombussar minst 10 000 påstigande (1, 2, 3, 4, 6, 172, 173, 178, 179, 471, 474) och sex stombussar minst 20 000 påstigande (1, 2, 3, 4, 172, 179). Här är jag generös och inkluderar de linjer som ligger på gränsen. Däremot har endast en stombuss minst 40 000 påstigande (4). Ingen stombuss har minst 80 000 påstigande. Således har Tvärbanan överlägset flest påstigande, men det finns några stombussar som har fler påstigande än vissa lokalbanor.
Hur är det med de andra busslinjerna? I skriften "
Flaskhalsar för busstrafiken i Stockholms län" finns en tabell över SL:s 20 största busslinjer (se sidan 11 i PDF-filen). Observera att tabellen är från år 2010 och att mycket har förändrats sedan dess. Bland annat har Tvärbanan och Citybanan medfört att resandet har kraschat på somliga linjer. Exempelvis hade linje 515 tidigare 4-minuterstrafik - jämför nu med dagens tidtabell!
Trots att tabellen har nästan 10 år på nacken kan vi med stor säkerhet konstatera att det inte finns någon sjunde busslinje med minst 20 000 påstigande. Tre av tabellens busslinjer ska dessutom delas upp i mitten av december. Linje 160 delas upp i Årstaberg, linje 509 delas upp i Solna och linje 607 delas upp i Sollentuna. Åtminstone linje 509 åker ut ur listan. Notera att linje 509 tidigare gick hela vägen till Djursholms torg.
Detta visar dock en tydlig brist med jämförelsen. Genom att slå ihop eller dela upp linjer ändras antalet påstigande utan att belastningen förändras. Linje 509 har 15-minuterstrafik i högtrafik. Den har alltså ingen hög belastning, men tack vare sin långa linjesträcka har den ändå många påstigande. Ett liknande antal påstigande kan fås genom att exempelvis slå ihop linjerna 142 och 143 - nu när linje 143 får 20-minuterstrafik på lördagar är det kanske rentav en bra idé?
Poängen är i alla fall att antalet påstigande är ett ganska meningslöst mått. Det är belastningen som spelar roll. Enligt
statistik från 2010 hade följande busslinjer högst belastning i innerstan:
Linje 1: Fyrverkarbacken–Västerbroplan (950)
Linje 4: Högalidsgatan–Västerbroplan (770)
Linje 3: Slussen–Mälartorget (710)
Linje 76: Räntmästartrappan–Slottsbacken (700)
Linje 2: Ersta Sjukhus–Tjärhovsplan (550)
Linje 69: Sergels Torg–Kungsträdgården (430)
Det finns inget som tyder på att någon busslinje har gått om ettan i belastning. Samtidigt har resandet på linje 1 stagnerat under de senaste åren. Följaktligen kan vi anta att det inte finns någon busslinje som har fler än 1 000 resenärer per timme och riktning.
Hur är det då med lokalbanorna? Alvik har 1 100 avstigande från Nockebybanan i maxtimmen. Ropsten har 850 avstigande från Lidingöbanan i maxtimmen - förra året var dock siffran 1 000. Således kan vi nog dra slutsatsen att lokalbanorna har passerat gränsen för vad som är rimligt att trafikera med buss!
(Lidingöbanans resande har dock
ökat ytterligare i år. I artikeln nämns siffran 14 500 påstigande.)
