"Alla dessa barnvagnar .... !"

[1]

Jag skulle tro att mina vänner i trafiken som kondis eller förare åtskilliga gånger muttrat:

"Får de på den där jäkla spermatrucken någon gång .... ?"

1960-09-08---Linje-10E---No.jpg (96.25 KiB) Visad 3346 gånger

Intressant fenomen i den kollektiva persontrafiken, är att idag upplever jag att barnvagnar för den moderna människan tycks ha blivit en "accessoar" i likhet med en pappmugg latte samt ett ständigt fnulande på en mobiltelefån.

Jag har i någon tidigare betraktelse nämnt att när jag år 1955 började min karriär som busskondis, var det ytterst ovanligt att passagerare medförde barnvagn. Och på salig BSBV:s holkar fick man i så fall skyffla in vagnen i det bakre godsutrymmet.

En icke försumbar fördel med att vara i "karantän som högrisk objekt" (gammal och skör .... ) är att tid gives att städa upp på skrivbord, hyllor och diverse förvaringslådor. Då dök ovanstående bild upp som jag tycker är rätt kul; lägg märke till intresset hos väntande trafikanter på Norrmalmstorg samt att konduktören säkert något irriterad, har fingret på klarsignalen.

Hälsar / f.d. 1402 Lena

[Stefan Widén]

Vi noterar dock att barnvagnen påförs med handtaget först vilket gör ilastningen enklare för båda som lyfter samt att barnet inte riskerar att åka ur vagnen.
(och skulle det vara avlastning är det rätt i alla fall)

Detta gör att tiden för momentet går fortare.

Stefan

[Stefan Widén]

FÖ noteras att B20n går som V2 och B19 som V3. Många har sagt att det ofta var tvärtom då det blir snyggare .... så hur är det vilket är snyggast?

Stefan

[TKO]

Förr i tiden - när bilden togs - stannade kvinnorna hemma med familjens barn och det fanns 25 konsumbutiker i Årsta. Det fanns alltså ingen större anledning för mamma och barn att använda kollektivtrafiken annat än i undantagsfall, såsom en söndagsutflykt till Skansen. Och då gjorde det kanske mindre om det tog lite tid med på- och avlastning av barnvagnen.

Nu ser det annorlunda ut, jag tror det är en del i det vi kan kalla "moderniseringen" av Sverige.

Dock kan även jag - som annars är en godlynt person - reta mej på barnvagnsförare i tre fall:

- När barnvagnspassageraren är i den ålder att hen kan gå, men mamma/pappa är lat och sätter barnet i vagn.
- När barnvagnsföraren inte fattar att det inte är tilllåtet att ställa vagnen i mittgång eller dörröppning.
- När de köpt så löjligt stora barnvagnar att de inte får plats på de avsedda platserna utan halvt om halvt blockerar mittgången.

Men jag vill ändå avsluta med att citera Göran Persons berömda Första majtal i Södertälje:
"Ett samhälle där det inte finns plats för barnen, det är inget samhälle jag vill leva i"!

/TKO

[Christer Ljunggren]

Härlig bild och ett fint tidsdokument. Jag minns att jag (som inte hade taxeutbildning) någon gång under Djurgårdslinjens första år en dag fick åka konduktör på 342. Vid Konsthallen dök det upp en tjej med en jättebred barnvagn (typ fullvuxen skottkärra) och hon stirrade med förfäran på vagnens dörröppningar. Hon tyckte att jag skulle hjälpa henne men jag kontrade med att hur jag än försöker kommer den inte in i vagnen, för antingen går barnvagnen eller spårvagnen sönder. Hon muttrade högt och jag kontrade med att när jag var barn så hade mina föräldrar en smal barnvagn som fungerade i dessa dörrar. Tjejen fann dock ingen förtröstan i dem orden utan började att skälla och jag gav klarsignal och sedan fortsatte detta i övrigt trevliga konduktörsvarv.

[daniel_s]

Men väldigt många gånger har man ju fått in vagnarna ändå! En av de vanligare övningarna på vissa typer av barnvagnar var ju att ta av ett hjul eller två, så att man med något slags vridande rörelse kunde få in vagnen någorlunda rättvänd. Andra typer var hopfällbara, vilket i de flesta fall förutsatte att man först tog ur barnet - jodå, det finns de som har missat den detaljen också.

Men i de allra flesta fallen gick det alldeles utmärkt. Som jag minns det var det högst var 20:e gång man fick säga till folk att vända vagnen för att den skulle bli rättvänd. Idag är det väl snarare en gång på 20 som de vänder den rätt utan tillsägelse!

[NerdBoy]

- När barnvagnspassageraren är i den ålder att hen kan gå, men mamma/pappa är lat och sätter barnet i vagn.

Eller så vet mamma/pappa något som herr skribenten inte vet, t ex att barnet kommer att bryta ihop av trötthet om två timmar och behöver sova middag för att utflykten till Skansen inte ska bli helt förstörd.

Som barnvagnsförare retade jag mig bl a på följande fem fenomen:
- Barnvagns- och rullstolsplatser som fyllts med allt möjligt som inte är barnvagnar eller rullstolar.
- Plankare som är ivriga att "hjälpa" och börjar slita och dra i barnvagnen för att lyfta upp den på bussen, även när det är låggolv och inte behövs, bara för att de ska slippa gå på genom framdörren.
- Orimligt höga trottoarkanter.
- Busschaffisar som stannar en meter från kanten, så att jag måste böka ner barnvagnen på gatan innan jag kan ta köra upp den på bussen eller över den orimligt höga trottoarkanten.
- Hissoarer där jag gång på gång måste säga åt barnet att dra in armarna och RÖR INGET FÖR GUDS SKULL.

[NerdBoy]

Ett annat minne är när jag hämtade äldsta sonen på förskolan och rullade ner till Söderhamnsplan. Vi kom dit lagom till att en buss körde in på hållplatsen och en handfull väntande resenärer steg på. Jag körde på barnvagnen och satte mig på fällsätet intill. Sedan upptäckte sonen att han inte kunde se ut, och så började han gapa och härja om att få sitta i ett säte istället. Det kändes lite onödigt för fem minuters färd, men jag gav med mig och lyfte upp honom och så satte vi oss i ett säte där han kunde se ut.

...Och i samma ögonblick tar föraren mikrofonen och säger "om ni vill komma fram snabbare så kan ni ta bussen här intill, den går om en minut. Den här går om sexton minuter." Men för h-e... De andra resenärerna bytte snabbt buss, men när jag försökte få ner sonen i barnvagnen igen förstod han självklart ingenting och gjorde våldsamt motstånd genom att vifta med benen. Det var bara att ta honom under ena armen och köra av barnvagnen med den andra, halvspringa runt den andra bussen där föraren precis startat motorn, få föraren att öppna mittdörren, och slutligen krångla på barnvagnen med en fortfarande ilsken son under armen...

[daniel_s]

Jag tror egentligen inte att tant Grönstedts syfte med den här tråden var att anställa någon pajkastning mellan barnvagnsförare och oberoende betraktare. Kan bara tala för mig själv och med mina blygsamma 27 års erfarenhet av trafiktjänsten har jag alltid sett barnvagnar som ett fullständigt integrerat fenomen i kollektivtrafiken och inget som man egentligen ens lägger märke till och ännu mindre stressar upp sig över. Sen finns det ju korkskallar i alla trafikslag som t ex grupper av barnvagnsförare som gärna vill kliva på med tre vagnar genom samma dörrpar på tunnelvagnen, eller taxiförare som bara tar en liten paus på de där fem metrarna efter busshållplatsen som hade behövts för att bussföraren skulle kunna komma in med bakdörrarna ända in till kanten utan att tillgripa backning. Såna gånger kan det hända att ett barn ramlar ur; jag känner till fall så så har skett.

[NerdBoy]

Pajkastning?

[daniel_s]

Pajkastning?

Den hade inte börjat än, jag bara såg den komma!