Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skolan"

Visa bilder på spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik här!

Moderatorer: Jourmaster, Infomaster

Kategoriregler
Visa bilder på spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik här!
Allmänna forumregler

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav Lars_L » mån 16 maj, 2016 22:24

daniel_s skrev:
T-baneplanerna på 60-talet berörde väl strängt taget inte heller egentliga Nacka, utan det var väl snarare till Tyresö/Bollmora som den där banan skulle dras då staden hade stora ägor där?


Före 1965 var det nog så. Men i och med tunnelbaneplanen 1965 (som dock tillsattes av Stockholm stad), blev ändå ansvaret att se på hela regionens behov, det var ju redan beslutat att kollektivtrafiken skulle överlämnas till storlandstingets ansvarsområde. Dock såg man ju Sydostdelen som senare projekt i sammanhanget. Men den finns kostnadsberäknad till 399 miljoner kronor för sträckan till Nacka centrum/Isstadion och beräknades vara klar före 1980...
Lars_L
 
Inlägg: 1774
Blev medlem: sön 09 nov, 2014 12:47

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav minimum traction » mån 16 maj, 2016 22:42

daniel_s skrev:Det är sant att två "visionärer" är mer än en, men deras visioner är fortfarande visioner oavsett hur väldokumenterade de är! Det du kallar finansiering är ju en intressant del av det hela - det är ju till sitt innersta väsen nästan alltid ett övertalningsförfarande som går ut på att få andra att finansiera det man vill göra, och där den huvudsakliga intellektuella produkten är ett slags bokföringsövning som går ut på att låta förespegla dem att de får ut någonting av sin investering.

Jag förstår inte vad du far efter vare sig här eller med din ursprungliga kommentar. För den som vill lägga ner tiden (inte jag) torde det vara en smal sak att dokumentera att projekt kan skita sig i alla stadier från "vision" i en persons huvud till fullt genomfört och bara att ta i bruk. Likaså att "idioti-/nyttonettot" kan variera även för genomförda och ibruktagna projekt och rimligen även för sådana som har skitit sig.

Hur som helst, ingen har gett besked om ifall "alla" arkiv är genomletade efter spårvägsprojekt öster om Söder.
minimum traction
 
Inlägg: 309
Blev medlem: sön 07 feb, 2016 20:04

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav 1 » mån 16 maj, 2016 22:46

ADDE skrev:Men jag tänkte också om det fanns privata initiativ? Lidingöbanorna var privata spårvägslinjer som gick in i SS-nätet mot Humlegården, och jag har hört om ett initiativ av en avgrening av saltsjöbanan mot Värmdölandet, som inte blev av...


Jodå ADDE!

Visst fanns det ett tämligen välkänt privat initiativ som med början år 1903 hölls vid liv i flera år; "Wermdö Järnvägsaktiebolag" att medelst en avgrening från Saltsjöbanan vid Järla station dra en "elektrisk spårväg" till Ålstäket med "följande anhalter"; Ektorp, Skuru, Björknäs, Lännersta, Boo, Gustafsvik, Perstorp, Eriksvik, Kil, Snickartorp, Bölemosse ( :) ), Gustafsberg, Sofielund, Mörtnäs och Ålstäket.

En artikel om detta publicerades i "Världens Bästa MfSS" i nr 6 & 7 år 1960.

Man tog in en hel del pengar vid en första aktieemission och inför nästa "finansieringsrunda" byggde man faktiskt en stump spår strax efter Ålstäket (varför kommer jag plötsligt att tänka på SL/Trafikförvaltningen som byggt en "stump provspår" för Spårväg City linje 8 på Lindarängsvägen....?? :oops: ).

När jag flyttade ut permanent i spenaten här ute för 34 år sedan kunde man fortfarande urskilja banvallen.

Lite kul är att busshållplatsen efter Ålstäket fortfarande heter "Viks Central" där avsikten var bygga en elegant stationsanläggning inför planerna att dra banan vidare till Nornäs.

Man t.o.m. beställde och "utbetalade betydande förskottsbelopp" för vagnar från "Förenade Elektriska Aktiebolaget" (nuvarande ASEA/ABB) samt en "kraftstation" från "Ingenjörsfirman Fritz Egnell" (som faktiskt fortfarande finns kvar med Christer Fritz Oscar Egnell som VD).

Nåväl, finansieringen av detta tämligen omfattande bygge med järnvägsbro över Skurusundet sprack trots att berörda kommuner tog lån för att bli stora aktieägare. En karusell av rättsliga förhandlingar inklusive skiljenämndsförfarande höll på i flera år. Stackars dåvarande Boo kommun höll på i 40 år (!) att amortera på sitt lån.

Lite kul är att detta havererade projekt nu 113 år senare åter dykt upp i tidningsspalterna. "Värmdö-Posten" (som i jämförelse med andra "gratistidningar" håller en överraskande högt klass) hade för ett tag sedan en stor artikel om järnvägen.

Själva "Ålstäket" är i själva verket en stor sand- och rullstensås. De "järnvägsrester" man har hittat i form av räls från en "Décauvillebana" är det transportsystem som anlades för att år 1905 börja frakta ballastmateriel till den ovannämnda stumpen spårväg.

- Skanska vill bygga ytterligare 140 lägenheter vid Ålstäket. Men efter kalavverkningen har bygget stött på patrull.
Lämningar som kan vara rester från en gammal järnväg

- Värmdö Skeppslags fornminnesförening känner väl till området. Ordförande Lasse Dahlberg och ledamoten Stefan Hamilton berättar att i slutet på 1800-talet byggdes en décauvillebana, en järnväg. Järnvägen användes för att frakta sand från sand- och grustäkten ner till järnvägsbryggan

- När man skulle bygga järnväg till Viks central tog man också emot material vid bryggan vid Ålstäket, säger Stefan Hamilton.


Apropå absolut ingenting, men i dåtidens "Forum", d.v.s. de dagliga tidningarna existerade redan då "Messerschmittar" som på ett tämligen arrogant sätt sågade alla andra förslag till förmån för sina egna geniala skrivbordsprodukter. Exempelvis en herr K.L. Smith (som i alla fall hade kurage nog att framträda med sitt namn) inkom den 3 februari 1906 med en klagoskrift till kommunalstämman i Boo Socken;

- Först vill jag försvara mig mot beskyllningar att ha varit motståndare till föreliggande Jernvägsförslag, så länge det höll sig inom det tillbörligas gränser, var jag det ej, och jag har alltjämt varit villig att lämna uppriktiga råd, hvem var det till exempel som öppnade vederbörandes ögon för det listiga erbjudande att få bygga banan fram till Henriksdals station?

- Jag kunde äfven bära det tydliga förakt, ända tills vederbörande visade att de ej hade något emot att taga samma föraktade människors penningar för att använda till egen fördel

- Förra våren kunde jag konstatera att det föreliggande förslaget till Skurubro visade att det ej utarbetats av någon byggnadskunnig. Tanken att Staten skulle vara villig att bidraga till ett sådant fuskverk är ganska naiv, det är ej artigt hvarken mot Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen eller mot den penningbeviljande myndigheten


Rätt intressant att "allt går igen"!

Vänliga Vinkningar / Lena
Användarvisningsbild
1
 
Inlägg: 614
Blev medlem: mån 10 sep, 2007 21:33
Ort: Söderudd

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav P_G_E » mån 16 maj, 2016 22:55

.
För att återknyta till det där fotot med trådbuss-mötet på Drottninggatan, innan grävskoporna hungrigt åt upp de avbildade husen... :cry:

Jag minns för all del också de frustrerande trafikkaos som ofta uppstod på många av de smala gatorna, i synnerhet när framkomligheten totalt blockerades av någon lastbil från 'AB Kol & Koks'. Dessa allmänt välkända hatobjekt stod ju ofta helt stilla under ansenlig tid i samband med avlastning, vid sina leveranser till fastigheterna. Att skyffla kol tog tid! Och även spårvägstrafiken drabbades hårt av dessa hopplösa stoppklossar, kanske allra värst på Stora Nygatan vid den tiden då spårvagnarna fortfarande gick rakt igenom Gamla Stan.

Det var ju absolut inte alla hus som hade gått över till något så modernt som "oljeeldad centralvärme" under den epoken, så ovan nämnda transporter var långt ifrån sällsynta. Allt detta långt innan någon ens hade tänkt tanken på "fjärrvärme". (Det fanns helt klart en anledning till att byggnader med ljusa fasader inte förblev ljusa under någon länge tid!)

Lite minnesbilder ur det förgånga, bara för att bibehålla den höga nostalgi-faktorn i denna tråd... :roll:
Uppväxt före "dagen H", när innerstadsresor helst företogs i en A25...
P_G_E
 
Inlägg: 68
Blev medlem: mån 02 apr, 2007 23:08
Ort: Svea Rikes Kungliga Hufvudstad

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav 1 » tis 17 maj, 2016 1:12

P_G_E skrev:.
"stod stilla under ansenlig tid i samband med avlastning, vid sina leveranser till fastigheterna. Att skyffla kol tog tid!"
Lite minnesbilder ur det förgånga, bara för att bibehålla den höga nostalgi-faktorn i denna tråd... :roll:


Nja, visst stod lastbilarna stilla ett tag. Men inte "skyfflade" man ner kolet i fastigheterna. I min kåk på Nybrogatan finns fortfarande stålluckan till tidigare kolbox i källaren kvar. Och så också på många gamla fastigheter i Stockholm. Den är konstruerad så att när man öppnar den så har den rundade sidokanter som formas som en tratt.

Transportbilarna var bemannade av två kraftiga gossar. En stod på flaket och bar fram säckarna till bakändan och lutade dem mot kamratens rygg. Han knegade över trottoaren och med en knyck hällde han ner säckens innehåll i "tratten". Det gick oftast med en rasande fart. Sedan kan man ju fundera på hur länge deras ryggar höll...?

Kika gärna på denna gamla stumfilm. Fascinerande kolhanteringsanläggning som en gång fanns i Värtahamnen.

http://okhistoria.se/mediearkiv/filmer/ ... -stumfilm/

// Lena

Som nämnt att jag 1968 köpte min första ångsump som fortfarande stolt seglar vidare som ss Drottningholm. Under de två första åren var den fortfarande koleldad. Ett riktigt elände!

- Fartyget gjorde dagligen under sommarhalvåret fyra t.o.r.-resor Klara Mälarstrand till Drottningholm via mellanliggande bryggor. Pannan har bara en fyr och tidtabellen gav ingen möjlighet att "slagga ut", d.v.s. raka ut fyren där det efter några timmar bildats rejäla slaggkakor som förhindrade ett bra drag. ss Drottningholm är i princip ett "badande ånglok". Maskineriet har ingen kondensor, utan avloppsångan från lågtryckaren går efter att ha passerat en förvärmare av matarvatten direkt ut i skorstenen och fungerar som en bläster.

11-turen gick excellent med fina 14 kilos tryck. 13-turen något så när med kanske 11 kilo. 15-turens återresa från Drottningholm var det inte mycket kraft kvar och den erfarne skepparen slog back i maskin redan vid den s.k. "Jagarpricken" utanför Stadshuset för att få stopp på det stolta fartyget innan det nosade kajkanten.

Betr. smeknamnet på "pricken" som markerade en landgrundning, så var det en rest från den tid då vi fortfarande hade en flotta värd namnet. Då vid "Doktorspromovering" ankrade man upp en jagare utanför Stadshuset som sköt salut när lagerkransen sattes på doktorns huvud.

Snabbt insåg jag att vi var tvungna att lägga in en timmes paus i körschemat för att slagga ut och få upp trycket till dagens sista tur som blev kl. 18:00..

- Personligen tycker jag att det är rätt häftigt med bolmande kolrök (så länge det inte finns allt för många skorstenar!) och stenkolsrök har en angenäm arom...! Men omgivningen uppskattar kanske inte rökplymen lika mycket.

- Kökspersonalen hatade kolet. En av kolboxarna hade sitt intag just i köket och när kolgubbarna tömt ner sina säckar så fick de skura ner hela köket p.g.a. det fina koldammet som låg överallt.

Bild

- Så på höstkanten år 1969 beslöts att installera oljeeldning. Vi gjorde varje höst och över jul "diggarresor under upp till åtta dagar då vi kuskade runt i skärgården med kanske ett 20-tal vänner; sov ombord samt åt och drack utsökt!

Eftersom kolboxarna skulle bort och ersättas med oljetankar så hade vi bara bunkrat precis så mycket kol vi beräknade att förbruka. Just denna sista resa var det ett satans väder i skärgården och kolförbrukningen översteg alla våra beräkningar. Så för att komma hem till Djurgårdsvarvet i Stockholm fick vi elda med den inredning som i alla fall skulle rivas i samband med installationen av oljetankarna. :lol:

Bild
Användarvisningsbild
1
 
Inlägg: 614
Blev medlem: mån 10 sep, 2007 21:33
Ort: Söderudd

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav Olle » tis 17 maj, 2016 9:29

1 skrev:
P_G_E skrev:.
"stod stilla under ansenlig tid i samband med avlastning, vid sina leveranser till fastigheterna. Att skyffla kol tog tid!"
Lite minnesbilder ur det förgånga, bara för att bibehålla den höga nostalgi-faktorn i denna tråd... :roll:


Nja, visst stod lastbilarna stilla ett tag. Men inte "skyfflade" man ner kolet i fastigheterna. I min kåk på Nybrogatan finns fortfarande stålluckan till tidigare kolbox i källaren kvar. Och så också på många gamla fastigheter i Stockholm. Den är konstruerad så att när man öppnar den så har den rundade sidokanter som formas som en tratt.

Transportbilarna var bemannade av två kraftiga gossar. En stod på flaket och bar fram säckarna till bakändan och lutade dem mot kamratens rygg. Han knegade över trottoaren och med en knyck hällde han ner säckens innehåll i "tratten". Det gick oftast med en rasande fart. Sedan kan man ju fundera på hur länge deras ryggar höll...?


Håller med, säckar var det. Jag fick gå hem från skolan på frukostrasten (det hette frukost då, det som kallas lunch i dag) för att sitta i källartrappen och räkna de kolsäckar de bar in till kolbingen. Jag vill minnas att man inte riktigt litade på att de som bar skulle hålla ordentlig räkning efter att man tömt säckarna i bingen. Den binge som för övrigt revs när vi fick oljeeldning och jag kunde bygga upp min Märklinbana på den platsen.
:-)lle
Användarvisningsbild
Olle
 
Inlägg: 3191
Blev medlem: sön 01 sep, 2002 17:45
Ort: Stockholm

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav P_G_E » tis 17 maj, 2016 13:06

Jodå, visst minns jag också att det var dessa till synes tunga säckar de bar omkring på, oftast på förvånansvärt snabba fötter. Men jag har en permanent fastetsad minnesbild från mina tidiga levnadsår:

Min mor och jag var på väg uppför den branta och vid tidpunkten vinterhala Parmmätargatan på Kungsholmen, för att besöka min mormor som då bodde uppe på Kungsklippan. Och där, i kvarteret precis ovanför kyrkan, stod en "kolgubbe" och skyfflade upp resterna av vad som förmodligen var ett misslyckat försök att svinga en kolsäck mot en lucka. Det kan dock mycket väl ha varit den absolut enda gången jag någonsin såg en skyffel användas i just det sammanhanget, men uppenbarligen var man ju ändå inte helt oförberedd på att dylika incidenter kunde inträffa, eftersom man tydligen medförde redskapet ifråga. Huruvida man däremot nödgades nyttja skyffeln till vardags eller mer sällan, är väl ingenting jag någonsin har reflekterat över.

Med största sannolikhet var det nog till följd av mannens så att säga "synnerligen uttrycksfulla vokabulär" som just den specifika minnesbilden etsade sig fast så hårt att jag än i dag kan spela upp den för mitt inre. Många hävdar ju att barn ofta kan bli rädda för sotaren, men för min egen del var det alltså en med skyffel beväpnad individ i den rakt motsatta änden av hela eldnings-kedjan som därmed fick stämpeln "farlig"... :twisted:

Visst är det märkligt hur hårt man kan präglas av en enskild upplevelse.

/P-G
Uppväxt före "dagen H", när innerstadsresor helst företogs i en A25...
P_G_E
 
Inlägg: 68
Blev medlem: mån 02 apr, 2007 23:08
Ort: Svea Rikes Kungliga Hufvudstad

OT: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav Olle » tis 17 maj, 2016 13:59

Hej vänner, sänder en bild som plåster på allt snackande om kollämpning, och sambandet med spårväg är att det är spårvägssällskapets stockholmsavdelnings resegrupp under ledning av sedermera bortgångne Bertil Wadensten som samlat står och glor på kolarbetarna första dagen under en tio dagars rundresa i före detta Östtyskland (DDR).

Bild
:-)lle
Användarvisningsbild
Olle
 
Inlägg: 3191
Blev medlem: sön 01 sep, 2002 17:45
Ort: Stockholm

Re: Sva: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till

Inläggav 1 » ons 18 maj, 2016 1:13

Olle skrev:Enda skillnaden idag är att det finns en korvmoj en bit in där cyklarna står, annars är det exakt sig likt. Själv visste jag inte att Nacka (som kommun) fanns före tonåren, men nu har jag många jobb därute. Kul att se dina poetiska reportage :-)


Hej Olle!

Men nog är det lite skillnad, i alla fall i butiksutbudet. I "centrumbebyggelsen" fanns det en fiiin Restaurang, Färgaffär, Järnhandel. Postkontor, två Banker, Arbetsförmedling, Sybehörsaffär samt en alldeles förträfflig Fiskaffär och den berömda runda bensinmacken där jag tankade min "Vicky Påhäng" samt senare Mc "Nymans" med "två-farters JB-motor". Och glöm inte bort den pampiga biografen "Ceylon" som i alla fall stod ut i 10 år!

Och dagligen tuffade mödosamt ett "gummihjulståg" med flera släpvagnar upp för den branta Finntorpsvägen för att forsla ner husens sopor som förbrändes rakt upp och ner i vårt "värmeverk". Spred intressanta "dofter" över nejden.

Betr. dofter, så låg strax nedanför i Svindersviken "Gäddvikens Superfosfatfabrik". Där kunde man verkligen tillverka stanker som omöjliggjorde att ha något fönster öppet. Så här såg fabriken ut år 1904.

Bild

Och 50 år senare var det samma ruckel, dock nu uppbyggt i tegel efter en brand. Vid mörkrets inbrott var det nästan en skräckstämning där produktionen kördes dygnet runt i ett gulaktigt sken som påminde om natriumljus, mystiska ljud, överskottsånga som svepte in det hela, oftast gamla och nedslitna lastfartyg vid kajerna samt över det hela stanken av kalciumfosfat, fosforsyra, svavelsyra samt benmjöl...!! :evil:

Bild

Och detta kompletterades någon dag i varje vecka när svarta, ytterst illaluktande rökmoln från skrotningsföretaget "Indema" satte futt på bussar och gamla båtar strax nedanför våra hus.

Bild

// Lena
Användarvisningsbild
1
 
Inlägg: 614
Blev medlem: mån 10 sep, 2007 21:33
Ort: Söderudd

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav 643 » fre 20 maj, 2016 22:54

Även Kvarnholmsbolagets trådbussar, trådtraktorer och släpbuss skrotades här. 1959 gjorde SS sig av med alla F2 och F4 och hade inget som helst
intresse av att överta ens den minsta reservdel...
SSS 643 (+25,201,43)
fd SS 4643
Användarvisningsbild
643
 
Inlägg: 966
Blev medlem: ons 11 jan, 2012 11:58

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav 218 » lör 21 maj, 2016 9:41

643 skrev:Även Kvarnholmsbolagets trådbussar, trådtraktorer och släpbuss skrotades här. 1959 gjorde SS sig av med alla F2 och F4 och hade inget som helst
intresse av att överta ens den minsta reservdel...


Intressant, F4:orna fanns alltså kvar ända till 1959? Undrar vad man hade för tankar kring det? Eller gick man bara och snattade delar på dem till verkvagnar, t-stationer etc.? Var stog de uppställda? Knappast i Hornsberg väl?

Många frågor blev det!
Mvh
218
218
 
Inlägg: 890
Blev medlem: fre 02 feb, 2007 14:48

Re: Djupdykning i osorterat arkiv - del 3 - "Vägen till skol

Inläggav Claes Thure Moberg » lör 21 maj, 2016 10:34

P_G_E skrev:Jodå, visst minns jag också att det var dessa till synes tunga säckar de bar omkring på, oftast på förvånansvärt snabba fötter....


Varje säck rymde en hektoliter. En säck kol av normalkross (40-70) vägde ungefär 70 kg. En säck koks betydligt mindre.

Undertecknad har faktiskt varit "kolbuse" under en höstmånad i början på 70-talet. Den gången fanns det bara en kolbil kvar i Stockholm som framfördes av två bröder Millberg. Själv var jag eldare på Mariefred och sedan chief på Blidösund. Och när säsongen var över erbjöds jag att vara semesterersättare. Den perioden var det inte längre någon ångbåtsbunkring men det var gott om villor och hyreshus som bunkrades. De allra flesta skulle ha koks som ju var betydligt lättare än kol men också mindre stycken så de var mer skonsamma mot ryggen. Men i restauranger och en del hus hade man "entracit" som ju kan beskrivas som ett mer högvärdigt kol i rejäla stycken. Den gången fanns det fortfarande AGA-spisar som gärna matades med just entracit. Sedan gick det en hel del koks ut till skärgården som levererades till W-båtarna. En av de större kunderna var "Värdsan" i Sandhamn som tog 50 hl i slängen. På förfrågan svarade dåvarande innehavare Kalle och Signe Zaar - "Här är strömavbrott en dag i veckan så vi kan inte ha eldriven spis".

Hur som helst - de allra flesta hyreshus kunde bunkras genom ränna. Man manövererade bilen så nära kolluckan man kunde så monterade man upp en ränna som egentligen bestod av en korrugerad takplåt som ju var möjlig att forma lite som man ville. Sedan hällde man säckarna i rännan redan uppe på flaket. Men vid många platser måste man bära. Och då fick man lära sig att bära med raka armar och ställa säcken på skuldrorna. Om man släppte ned säcken så kallades det för "arschelbärning" och erfarenheten sade att 10 säckars arschelbärning på en dag knäckte ryggen för resten av veckan. Alltså undveks detta. Räckte inte takhöjden till så fick man böja knäna i stället.

Men det fanns några leveransadresser som krävde bärning upp för flera tappor i omoderna fastigheter som redan då benämndes som "slum". Då var man tacksam för att det oftast var koks och inte kol som skulle levereras.

Bilen var av uråldrig modell och lastades ute vid gasverket i Värtan. Där fanns ett antal siloliknande fickor med olika kvaliteter och krossningar. Man fyllde säckar ur de här fickorna och lastade på flaket. I två lag. Sedan slog man tåg runt lasset. Det var inte några lämmar på bilen. Och hade man lossat ena sidan var det betänklig slagsida på vägen till nästa leveransadress. Efter en sådan arbetsdag drog man en bira gemensamt och så for man hem. Millbergarna förde sedan vanligt familjeliv på kvällen medan undertecknad stupade i säng och sov drömlöst till klockan 5 nästa morgon när det var "på han igen".
Donkeyman Filosoferar på http://www.nordens-paris.blogspot.com
Claes Thure Moberg
 
Inlägg: 673
Blev medlem: tis 07 okt, 2003 19:25
Ort: Tromsø

Föregående

Återgå till Spårtrafik (bilder)

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Yahoo [Bot] och 2 gäster