Thomas skrev:Nostalgifiltret slog till med full kraft.
Rutorna skakade, destinationsblocken slog mot fönstren, "klonkandet" vid pådrag och broms, doften en kall vinterdag när värmen gick för fullt och de bruna ledstängerna doftade. Nedsuttna gröna soffor och blinkande lysrör. Metall, reläer och tryckluft. Gigantiska högtalare och dörrar som flåsade och flämtade. Nog var det charmigare förr.
Fast C4 är den vackraste vagntypen i mina ögon.
För mig har jag från C2 bästa minnena fortfarande, vibrerandet och ljudet när man blåste på i full fart Råcksta-Vällingby samt på några andra sträckor, ljudet när dörrarna stängdes utan kännande kanter, vagnarna "rätade upp sig" när man slog loss bromsen vid hållplatserna, tystnaden i C5:orna när kompressorn tystnade samt smällen där dörrarna stängdes, inte något fjuttigt långsamt stängande. Blinkandet från lysrören vid strömgapen. Sedan det ovälkomnade ljudet från tidbromsventilen och man sade "Nedrans också". Som bonus kommer jag ihåg C1:orna med tvärställda soffor som trafikanterna röstade bort, hade förmånen att som liten knatte åka med L11, fann mig ett antal år senare körande tunnelbanan.