Enceladus skrev:Du behöver presentera några konkreta siffror om vi ska kunna konstatera något. Detta förklarar inte heller varför kostnaden för busstrafik exploderar medan kostnaden för spårtrafik står still eller till och med minskar i vissa fall!
Jag tror att dubbeldäckare blir nödvändiga om bussar ska ha någon framtid i miljövänliga höglöneländer där bränsle och personal inte är gratis.
Relaterad artikel:
Busslinjer dras in när bränslet blir dyrare
Men det är ju ändå så att investeringskostnaderna annat än för rullande materiel helt är borträknade när det gäller spårtrafik. De miljarder i investeringar kommer ju belasta resultaträkningen genom avskrivningar och kapitalkostnader. Som bekant lånar ju region Stockholm i regel till spårinvesteringarna. Staten är dock smart och ser till så att kommunerna och regionerna förskotterar pengar (underförstått får låna) till staten, medan staten tar ut det i biltullar och en liten del på löpande statsbudget. Det finns förstås vägunderhåll när det gäller busstrafik också. Men busstrafiken står ju där ändå för en mindre del.
Sedan är du pigg på att använda kostnaden per personkilometer. Då blir det förstås dyrare med buss eftersom man sällan har busslösning på tyngre linjer och de linjerna blir ändå så pass få sett till den totala trafiken att linjer med dålig beläggning drar upp kostnaden för sittplatsbeläggningen.
Per sittplatskilometer brukar buss och tunnelbanan hamna ganska lika generellt. Pendeltåg för förstås en lägre kostnad per sittplatskilometer - men det beror ju på den högre hastigheten. Det blir ju detsamma även för bussar som har hög medelhastighet. Eftersom personalkostnaden är stor i busstrafik blir ju effekten ännu större för buss i hög hastighet än för exempelvis tåg.
Men titta på Ruters siffror -
https://aarsrapport2018.ruter.no/no/intro -. Är en bra jämförelse, där trafiken till stor del liknar Stockholm i många avseenden. De presenterar nyckeltalen för 2018 i sin årsrapport. Per platskilometer redovisar de en kostnad för buss för 2018 på 0,80 kr. 2008 ligger samma kostnad på 0,83 kr. För spårväg ligger den 2018 på 1,33 och 2008 på 1,39 kr. För tunnelbanan ligger kostnaden 2018 på 0,28 kr och för 2008 på 0,45 kr. I Ruters siffror för tunnelbanan ligger dock inga kostnader för vagnar eller depåer, utan bara själva driften. Så det är inte jämförbart riktigt.
Märk dock att buss ändå är billigare per personkilometer hos Ruter än vad tunnelbanan är (2.18 kr för buss och 2.36 kronor för tunnelbana).
Som illustrerat med detta finns det alltså inga som helst som säger att buss skulle vara dyrare än spårtrafik på något sätt. Och att det mer beror på vad man har för trafik som avgör, samt vilken service man erbjuder i spårtrafiken.
Ett problem för busstrafiken i Stockholm är dess otillgängliga geografi bestående av många olika öar dit det heller aldrig byggts någon spårtrafik. Det gör busstrafiken relativt dyr. Särskilt att så många linjer slutar i närmast glesbygd. Som diskuterats tidigare får man en väldigt stor effektivitet om bussar kan gå mellan olika målpunkter så att man får ett dubbelriktat resande. I Stockholm har vi relativt få sådana linjer, medan nästan majoriteten är sådana i många andra städer. Många städer har ju några enstaka glesbygdsområden med i Stockholms län finns det ju hur många sådana områden som helst. Vilket också driver upp kostnaderna.
Sedan har ju resandet i busstrafiken i Stockholm varit ganska konstant de senaste åren. Det gör ju att bättre beläggning generellt inte har kunnat kompensera för vanliga kostnadsökningar. Medan förstås andra trafikslag gynnas om resandet ökar mer än vad som motsvaras av utökad trafik.